"Vakna, vakna Eva, du måste upp! Anthony och hans mamma kommer snart!" Min vildögda och småruffsiga lillasyster Stina ruskade mig ihärdigt. "Mm, mumlade jag till svar. Ge mig bara 5 minuter. Jag ska bara... "Nä hä, nu kommer du!" Min lilla söta men högst irriterande syster såg om möjligt än vildare ut i blicken. "Mamma blir jättearg om du inte går upp nu, genast! Anthony kommer om en halvtimme."
"Va? skrek jag och for upp ur sängen som skjuten ur en kanon. Kunde du inte ha väckt mig tidigare?" grälade jag. "Vad tror du jag sysslat med de senaste 10 minuterna?" suckade Stina och himlade med ögonen.
"Tio minuter, jag hade behövt minst en timme. Men det fattar väl inte du? Du är ju bara en liten unge på 9 år."
Jag rusade in i badrummet och på mindre än en kvart hade jag hunnit gå på toa, duschat, klätt mig och borstat tänderna. Värre var det med håret som inte alls ville lägga sig så snyggt som jag ville. Och sen var det det här med sminket...Att fixa till en perfekt make-up på mindre än 5 minuter var inte lätt. Jag ville ju inte rätt gärna stå där med andan i halsen när Anthony och hans mamma kom. Men tro det eller ej, jag hann! Relativt nöjd med mig själv svassade jag ut ur badrummet bara för att mötas av Stinas kommentar: "Hur ser du ut? Ska du verkligen se ut så där? Vad ska mamma säga? Förresten, gör du reklam för EPA:s svängdörrar, eller???
"Tyst med dig unge! Vem har bett om din åsikt, va?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar